Lima

Haromdagen i den lilla oasen Huacachina var jag tvungen att ta en taxi in till Ica (stad) for att ta ut pengar. Pa vagen pratade taxichaufforen musik och spelade upp en overraskningslat med ett svenskt band. Det var Roxette pa spanska med laten Habla Curazon (listen to your heart), det var verkligen Marie Fredriksson som sjong.
Nar jag satt dar i taxin insag jag att det sista jag egentligen vill ar att flyga mot Sverige i overmorgon. Om det inte vore for att jag har lovat mamma att komma hem och sommarjobbet i Borgholm sa skulle jag stanna.

Det ar konsigt att jamfora oviljan jag kanner mot att aka hem med kanslan jag hade nar jag skrev det har julklapprimmet med daligt slut infor en dag pa cykeln.

Restrött rädd och frusen
tankar som spinner till tusen,
nedåt kanaler i onda spiraler
av mening och mål och lust

apan i skallen
har strypgrepp om ballen
och ångesten
härjar i pumpen

tank om jag dör här
ensam i gruset
och ingen får reda på slutet

Jag ar i Lima , det ar roligt. Igarnatt var jag pa casinot till klockan fyra tillsammans med tva valbargade Limabor och tva svenska tjejer. Kanske gar jag dit igen och forsoker vinna tillbaka spenderade pengar pa rouletten. Jag saknar att cykla, men det ar faktiskt valdigt kul att vara ute lange pa natten.