Jag rullade ut fran mitt hostel vid 12-tiden den 21 januari. Fulltankad med vatten for tre dagar fick jag stanna efter 200 meter och packa om cykeln for den var vinglig som tusan. Dagen rullade pa fint men det kandes att det var ett tag sedan. Efter 110km, ett overreaskningspass pa 430 meter, och ett misslyckat forsok att campa i skogen stannade jag pa campingen i Tolhuin. Jag lagade mat och pratade med Jasper och Marte som borjat cykla samma dag som jag fran Ushuaia.

Den 22 at jag bakelser till frukost och cyklade det 120 km till Rio Grande med omvaxlande vindar. Motvinden pa slutet gjorde att den sista milen tog nastan tva timmar. Jag cyklade alldeles for langt, och nar jag stapplade in pa mysiga Hostel Argentino i Rio Grande och fick en kopp te av Graciela, sa kande jag att jag skulle bli sjuk. Jag pratade franska med ett par 65-ariga tandemcyklister, och somnade som en stock.

23-24 januari tillbringade jag pa hostel Argentino i Rio Grande. Jag tog i alldeles for mycket de tva forsta dagarna, och blev magsjuk. Cyklingen ar definitivt tyngre har an tidigare resor jag gjort, och jag har mer packning med mig. Om ni nagonsin rakar hamna i avkroken Rio Grande, sa ar hostelet och Graciela som ager det fantastiskt.
Jag sprang aven pa Jasper och Marte igen, och det slutade med att vi bestamde oss for att sla folje mot Porvenir och Punta Arenas.

Sa morgonen den 25 januari rullade vi sakta ivag i regnet. Jag var seg i benen och hamnade hela tiden pa efterkalken. Men Jasper och Marte, tva fina manniskor, vantade hela tiden in mig, och lat mig ligga pa rulle den sista biten in i San Sebastian. Vi kom fram vid tre, efter 80 snabba km. Jag han med en bredsladd satta mig pa toaletten i grevens elfte minut (¿)



26 januari borjade antligen den efterlangtade grusvagen till Porvenir. Min aptit var tillbaka och jag avslutade min diet pa kokt potatis. Vi lamnade Argentina for Chile efter 14 km, och smugglade bade frukt och mjolkprodukter over gransen. Sol nastan hela dagen och efter 77 km gjorde vi kvallen och stannade under nagra fina trad, tittade pa Guanacos och njot av den fina kvallssolen i odsligheten. Jag kampade med mitt bensinkok som vanligt och svor an en gang over att jag inte bytte packningarna innan jag akte, men tillslut kunde vi ata var pasta med makrill och ostsas.

27 januari sken solen hela dagen och vi rullade fint upp och ner langs med havet tills vi kom fram till Porvenir efter 81 km. Pa vagen motte vi en grupp mountainbikecyklister med tre supportbilar efter sig, de hade cyklat 2500km fran Bariloche, och jag skymtade en lada rott vin i den ena bilen.
Porvenir, en liten guldgravarstad var otroligt vacker och lugn. Vi firade med att ata kott och dricka tva ol, sedan stod ogonen i kors och jag borjade svamla.

Den 28 januari lamnade jag Porvenir och Eldslandet med fembaten till Punta Arenas. Jag ska stanna har ytterligare en natt, och imorgon den 30. Ska jag borja cykla mot Puerto Natales och Torres Del Paine. Kartan lovar asfalt, pingviner och motvind. Det ar 250 km dit.

Resan genom Eldslandet kanns som en evighet. Jag har varit pa sa manga platser som jag aldrig hade sett om jag inte cyklat. Det har varit valdigt fint att sallskapa med Jasper och Marte, men imorgon ska jag fortsatta ensam. Magen ar fin, aptiten ar god och jag ar valdigt sugen pa att fortsatta!

Tack for alla fina uppmuntrande kommentarer, jag blir valdigt glad av dem!

Solen skiner

Det var stjarnklart nar jag var uppe och kissade mitt i natten och det gjorde mig valdigt glad. Stjarnklart betyder ju molnfritt vilket i forlangningen borde betyda inte regn. Och idag skiner solen.

Jag har haft en valdigt fin tid har i Ushuaia, jag bor pa ett jattefint hostel med manga mysiga manniskor. Igar traffade jag tva kristna tjejer som jobbar som volontarer i Buenos Aires.

Idag cyklar jag via Tolhuin-Rio Grande-San Sebastian-Porvenir.I Porvenir gar baten till Punta Arenas pa fastlandet, men den gar hogst en gang om dagen och ibland inte alls. Till Porvenir ar det 500km. Jag raknar med att cykla 50 km om dagen, vilket ar mycket kortare an normalt. Men pa grund av vind och berg sa tror jag att det ar mest realistiskt. Jag kommer troligen inte kunna uppdatera den har digitala dagboken forran i Punta Arenas.

Wish me luck och kram till er alla!

Pa den har sidan kan ni folja en kille som gjorde liknande rutt forra aret. http://www.woodskunk.com/jbj/Bike/bike_intro_page.html

Fin del mundo, Ushuaia

Nar jag gick nerfor den branta backen till det har internetkafeet at jag tva wienerbrod och tankte pa den dar minigolfspelaren i filmen Plotsligt i Vinslov. Forst star han och puttar i vardagsrummet och pratar om vikten av mental traning. Han sager sakta -Jag vill klara banan, jag kan klara banan, jag SKA klara banan. En stund senare star han och grillar flintastek inomhus pa en elgrill och lagorna slickar taket nar han sager -Jag har full kontroll, det ar ingen fara!

Alla jag traffar har i Ushuaia ar overlyckliga over att vara vid vagens ande, slutet pa varlden, fin del mundo. For manga backpackers ar det slutet pa en lang resa, de ska bara beta av monsterbussresan pa 40 timmar till Buenos Aires och sedan aka hem.

Det var fantastiskt att komma hit. Men jag gjorde varldens misstag morgonen nar jag skulle flyga fran Buenos Aires. Jag gick upp i ottan for att ha gott om tid till flygplatsen, lite nervos for att cykeln skulle fa plats i en liten taxi. Allt gick fint tills incheckningen dar flickan i kassan uppmarksammade mig pa att jag skulle till den andra flygplatsen, 50min bort, 1.5 timme innan flyget skulle ga. jag blev skinnad av taxichaufforen men jag han, eller nastan iallafall, jag kom sist in pa planet 20 min efter att det skulle lyfta.

Pa flyget ner fick jag en sanslos jakla panik over hela situationen, och jag holl pa att smalla av, pa riktigt alltsa! Aldrig har jag varit sa nara ett totalt sammanbrott i hela hjarnan innan. Nagonsin. Men allt det dar blaste bort med vinden nar jag kom ut fran flygplatsen och borjade skruva pa cykeln. Ushuaia ligger inklamt mellan snokladda berg, och det ar otroligt vackert.

De senaste dagarna har jag skruvat pa cykeln och tittat pa kartor. Idag cyklade jag dels till starten for the Panamerican highway, den slutar 1700mil norrut i Alaska. Efter det gick jag pa tur genom trollskog och myrar upp pa ett fjall, pa fjallet insag jag att toppen var 1.5 timme bort, och maten slut. Men jag gick upp, och fick min beloning.

Toppen bestod av en 2 km lang bergskam som stupade rakt ner pa ena sidan. Overaskningen kom mig forst att skratta och klappa i handerna, sedan skrek jag rakt ut i ensamheten, och sedan borjade jag grata. For det var sa javla fint att vara daruppe, allt akande i kanslomassiga bergochdalbanor infor den har resan, det var liksom vart det, bara for den dar fina stunden daruppe. Jag tror inte att nagon sag mig.

Kanske i overmorgon, eller imorgon borjar jag cykla. Mot Rio Grande, 25 mil bort, sedan vidare mot El Calafate dryga 70-80 blasiga mil fran Ushuaia.

Bilderna aro

• Skylten vid vagens ande (kollar man noga ser man avstanden)
• Vattnet vid vagens ande
• Glad pa toppen av Cerro Guanaco

Alla utspelade sig idag

Buenos Aires

Bade min cykel och jag kom fram valbehallna till Buenos Aires for nagra dagar sedan. Det ar en konstig kansla forsta tiden pa en ny plats, jag gar runt och kanner mig alldeles yr och har svart att fokusera.

Det var ganska hetsigt pa upploppet innan jag flog fran Stockholm, packning in i det sista, och hade inte pappa hjalpt mig med att tejpa ner cykeln i en lada sa hade jag fortfarande varit i Stockholm. Min daliga framforhallning resulterade i att jag glomde kompasset och min alsklingsmossa, dessutom hade jag glomt att man inte ska ha alla kort och pengar pa samma stalle.

Nar jag antligen kom fram till mitt hostel var jag vimmelkantig och svamlade lite med vardinnan, men nar jag skulle betala sa var min planbok och darmed all min likviditet borta, jag rotade runt som tusan och receptionisten ba -whats the problem? och jag ba -I´ve lost my wallet.. Det slutade med att hon hittade den i framfacket pa min ena cykelvaska och himlade med ogonen.

De senaste dagarna har jag drivit omkring i staden och kollat pa saker, atit ganska mycket och motiverat det med att jag nog behover det sen. Igar lyckades jag pa fjarde forsoket bestalla en bifecito fran grillen och den var valdigt fin.

Ett annat tidsfordriv ar att forsoka stavja paniken som kommer over mig nagra ganger om dagen nar jag drabbas av tvivel. Eller, dels tvivel infor min formaga, lust och om jag har ballarna att ro det har sinnesprojektet i land. Men ocksa en hel del radsla, jag ar fan skraj alltsa..

Imorgon aker jag till Ushuaia.