Lima

Haromdagen i den lilla oasen Huacachina var jag tvungen att ta en taxi in till Ica (stad) for att ta ut pengar. Pa vagen pratade taxichaufforen musik och spelade upp en overraskningslat med ett svenskt band. Det var Roxette pa spanska med laten Habla Curazon (listen to your heart), det var verkligen Marie Fredriksson som sjong.
Nar jag satt dar i taxin insag jag att det sista jag egentligen vill ar att flyga mot Sverige i overmorgon. Om det inte vore for att jag har lovat mamma att komma hem och sommarjobbet i Borgholm sa skulle jag stanna.

Det ar konsigt att jamfora oviljan jag kanner mot att aka hem med kanslan jag hade nar jag skrev det har julklapprimmet med daligt slut infor en dag pa cykeln.

Restrött rädd och frusen
tankar som spinner till tusen,
nedåt kanaler i onda spiraler
av mening och mål och lust

apan i skallen
har strypgrepp om ballen
och ångesten
härjar i pumpen

tank om jag dör här
ensam i gruset
och ingen får reda på slutet

Jag ar i Lima , det ar roligt. Igarnatt var jag pa casinot till klockan fyra tillsammans med tva valbargade Limabor och tva svenska tjejer. Kanske gar jag dit igen och forsoker vinna tillbaka spenderade pengar pa rouletten. Jag saknar att cykla, men det ar faktiskt valdigt kul att vara ute lange pa natten.

Fyradagarsturen langs Inka-leden till Machu Picchu ar fullbokad till september, sa istallet, precis som Rebecca foreslog sa gick jag langs tagsparet. Tillsammans med Jan-Phillip, Helene och Stephen. Det var himlans fint, men himlans jobbigt att ga pa dom stora stenarna. Vi var valdigt mora nar vi kom fram till Aguas Calientes efter 3 mil och atta timmars promenad. Varje gang taget tutade sprang vi forst som honor nagra meter pa sparet innan vi kom pa att vi skulle at sidan istallet. I Aguas Calientes, som ar byn narmst Machu Picchu badade vi termalbad och somnade klockan 9. Sedan uppstigning kl kvart over fyra for att ga den sista 1,5 timmen upp till Machu Picchu i morkret, vi kom fram svettiga fem i sex, nastan forst, men fyra minuter senare kom tre bussar sa det blev cirkusko nar MP oppnade kl sex. Det var fint.Tillbaka i Cusco drack vi godaste caiphrinian i sydamerika. Pa lordagen var det maskerad och vi hyrde cowboyutstyrsel med mask for 20 kronor. Det ar valdigt bra har, avocadon kostar bara 1 krona stycket. Jag ska sa smaningom aka buss mot Lima och min hemresa, jag ska stanna en vecka i New York pa hemvagen.

Fran Salta hade jag nagra dagars cykling mot Bolivia. Stigningen fran 1500m upp till 3500-4000m var langsam, det lutade mest svagt uppat och jag hade mycket vind i ryggen. Argentina forandrades sakta sakta och jag kande att jag narmade mig nagot mycket annorlunda, langt fran det Argentina jag larde kanna i Patagonien. Torrt, soligt, langarmad troja och antligen sag manniskorna och sydamerika ut precis som jag forestallt mig under langa dagdrommar i Sverige. En dag blev jag ifattcylkad av Sean, en 41-arig irlandare som sedan sex ar delar ut morgontidningen i Oslo.


Genom passkontrollen var som att kliva over pa en annan planet. Visst kande jag Bolivia narma sig, men hur kan varlden forandras sa pa 100 meter¿Pa landsbygden tror jag mig vara i Afrika, och i staden paminner mig gyttret och alla farger om Indien. Sean och jag cyklade en lang langsam dag 10 mil in i Bolivia till Tupiza.

Antligen Boliva, och grusvag.

Jag kom fram till Tupiza med munnen full av damm och bestamde mig direkt for att inte cykla till Salar de Uyuni utan istallet aka pa en jeeptur. Sean foljde med och tillsammans med fyra andra glada ungdomar akte vi runt i en stor nationalpark i fyra dagar.

Korde i diket

Forsokte hoppa

sprang

slut pa bensin

Sean

Tillbaka i Tupiza kande jag stor motvilja mot 25 mil grusvag till Potosi sa jag tog bussen. Potosi var en gang varldens storsta och rikaste stad tack vare den stora silvergruvan. Spanjorerna brot silver i 300 ar och gav sig av lagom till det var slut. Nio miljoner slavar dog i gruvdriften och som regel tillbringade de sex manader i strack nere i gruvan utan att komma ut. Idag jobbar 10000 manliga Potosibor med att bryta, grava, hacka fram mindre adla metaller. Tack vare ett hogt varldsmarknadspris ar det just nu sa pass lonsamt att t.o.m larare valjer att jobba i gruvan. Men det ar den mest fruktansvarda plats jag besokt, trangt, varmt och syrebrist. Paniken klappade hart i brostet nar vi pa kna krop langre och langre ner.

Fick sedan antligen magsjukan i Potosi och lag i sangen nagra dagar. Ytterligare en bussresa placerade mig sedan i La Paz dar jag sitter och skriver det har inlagget.

Hur lange har jag varit har egentligen?Kom jag igar eller var det en vecka sedan? Dagar och natter flyter ihop till grot. Jag har promenerat runt tills hofterna ommat och sedan langa natter i baren, pa karaoke och sist nar allt annat ar stangt pa Viviannes, en marklig kallarlokal utan fonster och med speglar pa vaggarna. Sedan hem tidigt pa morgonen och da ar det lika bra att stanna en dag till.

I baren pa hostelletAce of Base

Bolivianerna sjunger bara karleksballader

och sa pa Viviannes

Jag har kopt en hemresa i slutet pa maj. Det ar en marklig kansla att snart vara framme i Cusco. Cusco har hela tiden varit ett mal och vardigt slut pa resan. Jag ska forsoka ta mig ur den har staden i morgon med bussen till Copacabana vid Titicacasjon, det kanns lite farligt att cykla ut ur La Paz. Fran Copacabana ar det 50 mil till Cusco.

Jag skruvade pa vattnet for att skolja bort fem dagars ackumulerat grus och svett, det varma vattnet nadde mina skinkor och jag gjorde ett litet grisskutt i duschen. Nar jag sedan speglade baken forstod jag varfor sadeln varit sa oskon de senaste dagarna. Skinkorna ar ett daligt stalle att fa skavsar pa.

Uppfor..

och uppfor

och sa nedforIsrael och Laia som jag traffade i Mendoza rekommenderade en omvag norrut mot San Juan. 17 mil blev 45, men det var en bra tur. Vi tillbringade de forsta tva dagarna tillsammans, upp en slingrade grusvag till ett pass pa 3100 m med utsikt over Aconcagua, det hogsta berget utanfor Himalaya. Vi bodde en natt tillsammans i den lilla oasen Uspallata, och jag fortsatte sedan ensam norrut langs en 11 mil lang grusvag genom odeland. Pa min vanstra sida hade jag hela tiden andernas snoklada toppar, men nere hos mig var det torrt torrt.

Uspallata ar en oas i torrheten med fina lovtrad

Tystnade nar jag stannade skramde mig i borjan

Fick sa smaningom vittring pa San Juan, men klockan sex en kvall gav en polisman mig lite vatten och den daliga nyheten att min vag var avstangd och att jag fick lov att aka runt och liksom gora en loop for att kommat till San Juan. Loopen borjade med 3 mil uppfor till ett pass pa ca 2500 m. Sa lordagskvallen agnade jag at att forsoka cykla sa langt som mojligt pa overraskningsbacken innan det blev morkt, och samtidigt undrade varfor jag inte bara var full pa Ostgota nation i Uppsala istallet.

Det gick langsamt och jag hade for lite vatten. Det stupade brant pa min hogra sida och det fanns inte en meter taltplats langs vagen. Fyra man med pistol och ranarluva stannade plostligt bredvid mig...... nej jag bara skojar. Fyra man i en stor jeep stannade och pratade snabbt med mig pa spanska. Dom sa att det var mucho peligroso i bergen pa natten, inte for att det fanns rovare och banditer utan for vind. Men jag fick inte plats i bilen. Jag vet inte vad bogsera heter pa spanska, men jag kunde inte annat an flina och halla hart i styret nar jag i lordagsskymningen fraste uppfor berget fastknuten i tre meter bogserlina i 30, 40, 50 och ibland 60 km/h. Jag kande tryckforandringen i oronen och motstod frestelsen att forsoka bromsa farten. Upp over toppen kom jag och dagen efter borjade varldens langsta nedforsbacke.

Jag passerade den har spindeln och lovade mig sjalv att vara lite mer nogrann med att stanga cykelvaskorna ordentligt under natten.
Till San Juan kom jag till slut, med tre punkteringar och skavsar. Det blev inget av den langa strackan genom pampas, jag tog nattbussen till Salta i 17 timmar och nu ar jag nara Bolovia.

Allt som ar roligt tar slut. Tre veckor kanns som en evighet nar de ligger framfor, men nar pappa korde ivag mot Santiago imorse i var roda hyrbil sa tyckte jag att tre veckor kandes val kort. Vi lag och pratade sent inatt och forsokte minnas alla platser vi sovit pa, och alla maltider vi atit. Det var svart.

Mer an tre veckors avbrott fran cykeln har lamnat mig lite mindre stromlinjeformad an tidigare, jag har sakert gatt upp fem kilo, och det ar inte muskler. Vin, kott och empanadas lamnar spar pa kroppen och jag har blivit tjock och slapp i skinnet. For att rada bot pa mitt fysiska tillstand, och med forhoppningar om att kunna cykla lite snabbare skickade jag med pappa nagra markliga verktyg som jag anda inte visste hur man anvander.

Imorgon ska jag forsoka samla mod att paborja den langa resan norrut, det aterstar 190 mil Argentina innan Bolivia.

Flera veckors missbruk

Bilen fullVinprovning

Ol och crudocarpaccio

Pappa laser
Pappa vilar
Ol
Gick vilse i Huerquehue nationalpark
''Besteg'' Villaricavulkanen
Ol pa stranden i Chile

Chilenare sjunger och dansar pa helgen

Art Deco i Vina del Mar

Kott i Mendoza

Vinprovning pa cykel
Backpackerpappa
Kul i bilenKatt
Bara en dag kvar, hur ska det bli nu?