Allt som ar roligt tar slut. Tre veckor kanns som en evighet nar de ligger framfor, men nar pappa korde ivag mot Santiago imorse i var roda hyrbil sa tyckte jag att tre veckor kandes val kort. Vi lag och pratade sent inatt och forsokte minnas alla platser vi sovit pa, och alla maltider vi atit. Det var svart.

Mer an tre veckors avbrott fran cykeln har lamnat mig lite mindre stromlinjeformad an tidigare, jag har sakert gatt upp fem kilo, och det ar inte muskler. Vin, kott och empanadas lamnar spar pa kroppen och jag har blivit tjock och slapp i skinnet. For att rada bot pa mitt fysiska tillstand, och med forhoppningar om att kunna cykla lite snabbare skickade jag med pappa nagra markliga verktyg som jag anda inte visste hur man anvander.

Imorgon ska jag forsoka samla mod att paborja den langa resan norrut, det aterstar 190 mil Argentina innan Bolivia.