Pappa och jag reser pa fyra hjul i 120km i timmen. Vi traffades i Santiago den tionde och bestamde oss for att forsoka kora ut ur stan sa fort som mojligt. Ganska snart stod vi pa vinprovning i Santa Cruz och fick oss en grundlig genomgang av vingardens historia och vinernas olika egenskaper, pa spanska. Vi nickade bada i takt och sa -si si, och claro.

Efter en heldag i bilen langs Ruta Panamericana kom vi sedan till Valdivia, en gammal befast hamn, numera studentstad. Vi traffade tva svenska socialantropologer som inte hade fatt snus pa tre manader, dom sken upp som tva sma solar nar pappa gav dom en dosa grov portion istallet for morgonciggen. Pa kvallen lanade pappa gitarren och spelade lite gamla godingar med Neil Young.
En eftermiddag gick vi ner till fiskmarknaden for att titta pa sjolejon som kommer in punkligt varje dag for att fa sig rester tillkastade. Pa marknaden var det lite mer uppstandelse an vanligt, langs kajen stod kvinnor i handlartagen, man i kostym och skolbarn med uniform och cykel. Alla pratade lagmalt med varandra och pekade pa en gummibat med tva poliser en bit ut i vattnet.
Vi hade statt och tittat i fem minuter nar tre dykare ploppade upp for att sedan forsvinna ned igen med ett rep. En stund senare kommer dom upp med armarna om en ung man, chinos och en mork langarmad skjorta knappt anda upp i halsen, hans svarta har ligger slickat over pannan. I ansiktet ser han ut som att han sover, och i en sekund tror jag att han lever. Men hans kropp ar omedgorlig och beter sig markligt, armar och ben pekar at alla mojliga hall och nacken faller langt bakat nar fyra man hjalps at att lyfta honom ombord. Han ar dod. Pa kajen gor folk korstecken over brostet och vander sig om for att fortsatta med dagen.